Annika Strandhäll trollar med siffrorna

”Det finns tusen sätt att ljuga – och det bästa sättet är statistik.” Mot denna bevingade princip lutar sig Annika Strandhäll i en Chat Control 2.0-föres­pråkande debattartikel i Altinget. Enligt Strandhäll stöttar 78 % av EU-medborgare förslaget till ny lagstiftning (notera bestämd form på förslaget). Det som Strandhäll utelämnar är den faktiska frågan som respondenterna har tagit ställning till.

Fråge­ställningen är bland de mest ledande sådana som jag någonsin har läst och borde få Ipsos (som utförde beställnings­­undersökningen) att skämmas.

On 3 August 2024, the EU law that allows online service providers to voluntarily detect and report online child sexual abuse will expire. The EU has proposed a new law that would oblige online service providers to prevent child sexual abuse from happening on their services. If prevention fails, and in case of significant risk of child sexual abuse, the service provider could be temporarily obliged to detect and report online child sexual abuse. If this new legislation is not agreed upon by August 2024, the detection of online child sexual abuse in online exchanges – voluntary or not – becomes illegal. With that in mind, to what extent would you support or oppose this proposed law?

– Flash Eurobarometer 532, sektion 3 fråga 7 (2023)

För det första innehåller fråge­ställningen ett direkt faktafel. Det finns ingenting som hindrar den nuvarande lagstiftningen att förnyas. Då kan tjänste­leverantörerna både fortsätta och förbättra sitt nuvarande arbete för att skydda utsatta barn utan att införa människorätts­kränkande och Barnkonventions­brytande massövervakning.

För det andra nämner inte fråge­ställningen något om hur lagen är tänkt att fungera. Fråge­ställningen utlämnar att lagen kräver bakdörrar i de svarandes chattappar och att all deras kommunikation ska kunna övervakas, först av tjänste­leverantörerna och därefter av ett EU-center kopplat till Europol. Fråge­ställningen utelämnar därutöver de ökade informations­säkerhets­riskerna, inklusive risken för att bilder och filmer hamnar i orätta händer (likt vi vet att de gjorde hos NSA tack vare Edward Snowdens avslöjanden). Inte ens förslagets överlägset största problem nämns, det vill säga den över­hängande risken för att bakdörrarna missbrukas.

Ifall vi som står på barnrätts-, människorätts- och informations­säkerhets­sidan hade vinklat fråge­ställningen lika starkt till vår fördel hade den lytt på följande sätt.

Den tredje augusti 2024 upphör EU:s lag som (eventuellt) behövs för att låta tjänste­leverantörer frivilligt söka efter och rapportera barn­övergrepps­material. EU-kommissionen föreslår att dagens lag inte förlängs utan i stället ersätts med en lag som kräver att bakdörrar installeras i dina chattappar så att tjänste­leverantörerna kan skanna efter potentiellt barnövergrepps­material i dina konversationer. Förslags­författarna erkänner att förslaget bryter mot mänskliga rättigheter men vill ändå genomföra det eftersom de anser att ändamålen helgar medlen. FN:s människorätts­kommissionär underkänner resonemanget och varnar för konsekvenserna som bakdörrarna får för regimkritiker, journalister och människorätts­aktivister. Förslaget sågas därutöver av minister­rådets egna jurister (!) samt över 450 doktorer och professorer från 38 länder. Advokat­samfundet, Centrum för rättvisa, Integritetsskydds­myndigheten och Journalist­förbundet är också kritiska. Med det i åtanke, i vilken utsträckning skulle du stödja eller motsätta dig denna föreslagna lag?

Med denna formulering hade responsen varit annorlunda. Det kan jag dessutom bevisa. 73 % av svenskarna svarade positivt på Ipsos-undersökningen. Samtidigt var 72 % av svenskarna negativa till att låta myndigheter och internet­leverantörer övervaka dem när Novus tog tempen på svenskarnas inställning till Chat Control 2.0 (se artikel i Svenska dagbladet).

Novus frågeställning var förhållandevis ledande och jag har därför aldrig använt den i min argumentation. Jag drar mig däremot inte från att hävda att påståendet om att 78 % stöttar EU-kommissionens lagförslag är ren desinformation.

Den enda slutsatsen som går att dra från den orimligt ledande frågan är att EU:s medborgare är positiva till lagar som stärker barnens digitala trygghet. Det är något som jag tror att vi alla kan enas om. Jag har därför kontaktat Annika Strandhäll för att förhoppningsvis få till ett möte då vi kan diskutera faktiska åtgärder som skyddar barn (lyssna på ”I stället för Chat Control 2.0”). Då hoppas jag också få reda på vilka påståenden som hon åsyftar i sin debatt­artikel när hon hävdar att vi som försöker stoppa förslaget har ”spridit falska uppgifter”. Mig veterligen är det enbart riksdags­ledamot Strandhäll själv som tillsammans med sina massövervaknings­förespråkare sprider desinformation. Se exempelvis hennes uppenbara lögn om att EU utan Chat Control 2.0 skulle bli en fristad för pedofiler. Det absurda argumentet bemötte jag redan i den alternativa fråge­formuleringen. Svaret finns så klart också i mytdelen av FAQ:n på chatcontrol.se.

Tips! Läs gärna även gårdagens artikel på ämnet: Regeringen förespråkar massövervakning.